För personskador som inträffat efter 2001 finns det en generell rätt till omprövning av ersättning för kostnader, inkomstförlust och ideell skada. Grunden för denna omprövningsrätt återfinns i Skadeståndslagens 5 kapitel 5§, som stadgar att: ”Sedan frågan om ersättning enligt 1§ eller 2§ har avgjorts slutligt genom avtal eller dom, kan ersättningsfrågan omprövas, om förhållanden som enligt detta kapitel låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt.”

För att omprövning ska vara möjlig krävs det att frågan om ersättning tidigare har avgjorts genom dom eller avtal mellan parterna. Ett avtal brukar oftast ingås mellan ett försäkringsbolag och en skadad person, där försäkringsbolaget meddelar ett beslut som avslutar skaderegleringen. Dessutom måste det ha skett en väsentlig förändring av de omständigheter som låg till grund för den ursprungliga ersättningen. Det vill säga, det måste ha tillkommit något nytt som är väsentligt i förhållande till tidigare beslutsunderlag.

Under dessa förutsättningar är det möjligt att begära omprövning flera gånger. Det är dock viktigt att notera att det finns preskriptionsregler att ta hänsyn till, vilka inte redogörs för i detta sammanhang.

Det är inte bara den skadelidande som har rätt till omprövning; även försäkringsbolagen har denna rätt. Dock är det sällan som försäkringsbolagen begär omprövning.

Frågan om omprövning har prövats av Högsta Domstolen (HD) vid flera tillfällen. År 2004 meddelade HD att löneutvecklingen i tidigare yrke, som oskadad, var en sådan omständighet som gav rätt till omprövning. I detta fall uppgick differensen mellan tänkt inkomst som oskadad och inkomst trots skadan till 12%, vilket enligt HD översteg en förutsebar nivå. HD konstaterade vidare att vid omprövning ska samtliga faktorer som inverkar på livräntans storlek beaktas. Fallet refereras i NJA 2004 sid. 279.

I NJA 2008 sid. 1217, som refererar två domar meddelade samma dag, fastslog HD att en skadad har rätt till omprövning om förhållandena sedan ersättningen bestämdes har förändrats så att differensen mellan beviljad livränta och inkomst som skadad understiger 90%. Detta innebar enligt HD att väsentlighetsrekvisitet var uppfyllt. Vid jämförelse av inkomst som oskadad ska man också beakta den kumulerade löneutvecklingen.

På senare år har allmänna domstolar fått avgöra frågan om vilka förhållanden som kan omprövas. I en nyligen meddelad dom den 5 mars, i mål nr: T 909-19, avgjorde HD frågan om en omprövning av ersättning för inkomstförlust även kan medföra rätt till omprövning av orsakssambandet. HD redogör i domen för Skadeståndslagens 5:e kapitel och framhåller att praxis visar att vid omprövning ska samtliga förhållanden som kan påverka ersättningens storlek beaktas. Detta innebär dock inte att en redan fastställd rätt till ersättning kan omprövas. Ett orsakssamband som har fastställts genom dom eller avtal kan alltså inte omprövas enligt reglerna i Skadeståndslagens 5:e kapitel.

Sammanfattningsvis är rättsläget sådant att det skydd som 5:5§ Skadeståndslagen avsett att ge de skadelidande består. Omprövning av ersättning kan ske flera gånger under förutsättning att det finns en väsentlig förändring av de omständigheter som låg till grund för den ursprungliga ersättningen. Denna möjlighet till omprövning är avsedd att ge de skadelidande ett skydd genom att anpassa ersättningen efter förändrade förhållanden, vilket kan vara av stor betydelse för den enskilde skadelidandes ekonomiska trygghet.

Försäkringsbolagets rätt till omprövning förekommer mer sällan, men existerar som en del av systemet för att säkerställa rättvisa och skälighet i ersättningssystemet. Genom rättspraxis har HD klargjort vilka kriterier som ska uppfyllas för att en omprövning ska anses befogad, vilket ger vägledning för framtida fall.

Det är viktigt att de skadelidande och deras ombud har kännedom om dessa rättigheter och förutsättningar för omprövning, eftersom det kan påverka deras ersättningsnivåer och ekonomiska situation avsevärt. Denna rätt till omprövning säkerställer att ersättningen kan justeras i takt med att livsförhållandena förändras, och därmed tillhandahåller ett dynamiskt och anpassningsbart skyddsnät för de drabbade.

I praktiken innebär detta att både skadelidande och försäkringsbolag noggrant måste följa utvecklingen av den skadelidandes situation och omständigheter för att kunna göra en korrekt bedömning av ersättningsbehovet. Denna noggrannhet är avgörande för att säkerställa att rättvisa och skälighet upprätthålls i ersättningssystemet, och att de skadelidande får den ekonomiska kompensation de har rätt till utifrån sina förändrade livsvillkor.

Advokatbyrå Malmö – Wilensky